Debatttekniker; Den frånvarande unga mannen på kultursidorna

Den åttonde juni i år skrevs en debattartikel på Svenska Dagbladets kultursidor som fick blodet att svalla och pennorna att glöda hos många. Ivar Arpi lade med kommentaren "Kvinnor, varför skulle män prata med er?" (Svenska Dagbladet, 2022-06-08) mer explosivt virke till den redan pågående debatten om varför unga män är frånvarande i kultursverige.

Men han var inte först på bollen, den som inledde och aktualiserade ämnet var Casper Törnblom, också i Svenska Dagbladet, där han skriver att "För unga män finns inget pinsammare än mannen" (Svenska Dagbladet, 2022-05-22). I titeln och ingressen finns flera krokar som sätter sig fast i läsarens nyfikenhet. Titelns påstående lämnar stort utrymme för spekulation och bara ett par rader in i ingressen finner vi en retorisk fråga: "Men kan det vara så att det nu våras för en ny, ung kulturman?". Törnblom fortsätter använda sig av frågor i olika former, vilket får texten att framstå som essäliknande, med ett pågående inre samtal där han både är den som ställer frågorna och besvarar dem.

Förutom unga mäns frånvaro i kulturdebatten, problematiserar han frånvaron av äldre manliga förebilder på det kulturella fältet och menar att de som finns är pinsamma. Han säger också att den unga mannen finns där men att han förlorat sin agens. Viktor Malm, litteraturkritiker och Expressens kulturchef, nämns kort, vilket strategiskt öppnar för vidare debatt.

När Ivar Arpi sen tar vid höjs temperaturen avsevärt, mycket på grund av hans provokativa stil. Han börjar med att direkt kasta in läsaren i en scen, vilket nämns i Opinionsjournalistik (Nordenson, 2011, s. 122) som en av de rekommenderade öppningarna i en text. Men där Törnblom fundersamt hoppas på att framtidens kulturman har "En förståelse för samtiden (och samtycke) med tillhörande analys, som gör att han ledigt, och ibland provocerande, åter igen kan prata om brister, övermod och sexualitet, men också om killkultur och det som intresserar resten av vår generations män" (Svenska Dagbladet, 2022-05-22), där går Arpi i en annan riktning, vilket gör att debatten byter karaktär.

Arpis mer offensiva taktik rör sig bort från det essäistiska, mot en mer polariserande hållning i texten, där han menar att frånvaron av män i kulturella sammanhang beror på kvinnors dominans och i meningen "Kulturkvinnor i alla åldrar, de som kallats vår tids nya köttberg, frågar varandra: "Men var é snubbarna?" (Svenska Dagbladet, 2022-06-08) skruvar han upp nivån av provokation ytterligare. Att i påståendet jämföra köttberget, (alltså överblivet kött som måste slängas för att inte sänka köttets värde på marknaden), med kulturkvinnor i alla åldrar, gestaltar hur överflödiga han anser dem vara.

Han refererar till Törnblom vid ett tillfälle men mest för att knipa en stilpoäng genom att besvara Törnbloms retoriska fråga, något som Nordenson (Opinionsjournalistik, s. 117) också varna för kan hända. Arpi underbygger många av sina argument genom att i ungefär halva artikeln dra paralleller till det som sagts av Jordan B. Peterson, psykolog och författare, som i första scenen håller ett massmöte på Hovet, med efterföljande fest och samtal. Han avslutar sin text med ytterligare en provokation: "Män pratar, bara inte med er, kära kulturkvinnor. Och varför skulle de?" (Svenska Dagbladet, 2022-06-08).

Man kan nästan dra en parallell mellan Arpi och Rasmus Paludan, som använder samma teknik. Han håller ett rött tygstycke framför den rasande tjurhopen, läsarna eller blivande meddebattörer i det här fallet, för att elda på aggressionen, och därmed få vatten på sin kvarn och hålla liv i debatten.

Och mycket riktigt, det var flera som svarade på Arpis inlägg i debatten. Dagen efter publikation kunde man höra Arpi och Malm i Studio Ett, Sveriges Radio, diskutera kulturmannens varande och icke varande. Malm, som nämndes i flera av artiklarna menade att det visst kan bli hål i debatten på grund av bristen på manliga perspektiv.

– Jag gissar ändå att vi är socialiserade på olika sätt, män och kvinnor, och att i vissa sammanhang, att en viss form av manligt berättande och vissa former av manliga erfarenheter kanske inte kommer till samma uttryck som de kvinnliga.­

Man hör på Malms ton, som han håller relativt opartisk, och hör även på det han säger, att han inte har för avsikt att starta kravaller, utan deltar mer av nyfikenhet. Detta kan också vara strategiskt då det framstår som sansat och professionellt.

En bit in i samtalet menar Arpi att:

– Antingen ska du hata dig själv som man, och din egen maskulinitet för att passa in, eller ska du låtsas göra det.

Malm ställer frågor till Arpi som grundar sig på Arpis tidigare artiklar, medan Arpi mer är på plats för att få fram ett budskap, sin åsikt. Han har höjd röst och talar snabbt och mycket. Malm frågar Arpi:

– Du skriver i din text Arpi, att många av de här männen i offentligheten är lite kastrerade, jag undrar hur min kastration tog sig i uttryck?

Arpi replikerar:

­– Du lägger skulden på unga män, att killar är dumma och spelar data, tjejer är smarta och kallar sig feminister.

Även på Facebook puttrar kitteln het när flera kulturpersonligheter kommenterar Arpis artikel. En av dem är Maria Sveland som gör ett offentligt inlägg den åttonde juni. Hon använder retoriska frågor tillsammans med en till synes oroad ton, som kan ha en förminskande och därför provocerande effekt: "Idén om att män blir kastrerade så fort kvinnor dominerar är så oerhört intressant och sorglig. Fatta rädslan som ligger bakom den tankegången: om en man befinner sig i ett rum där kvinnorna är i numerärt och/eller intellektuellt överläge så hotar det en mans mandom. Är verkligen manligheten så skör?" (Sveland, Facebook, 2022-06-08) Tonen av oroad omsorg blir till undertoner av något helt annat när Arpi och Sveland sätts in i kulturfältets sammanhang, där Sveland är den etablerade feministiska kulturkvinnan som oroar sig för en skör manlighet hos en meddebattör.